Watercross Säsongen 2021

Sist jag körde på vattnet var säsongen 2019, den 25 augusti i Bergsjö, då var det Sverigecup final och jag körde hem en tredje placering i totalen. Helt okey avslutning på den säsongen och jag var himla nöjd!
Sen så slog den fördömda pandemin till och livet stannade upp totalt på alla håll och kanter. Snacka om toktorka och tråkigt värre. Väntan, väntan och åter väntans tider gick förbi.

TIME OUT
Det är konstigt hur man är funtad egentligen men jag vet att jag inte är ensam i detta, vi är många förare som genom åren alltid sagt att man skulle haft mer tid till att bygga och modifiera maskinerna innan säsongen drar igång på allvar. Nu fick vi det som en käftsmäll. Så vad har vi gjort av all den tid vi fick….inte ett smack! I ärlighetens namn så ska jag säga att denna pandemi trots allt kom lägligt, i alla fall för min del. Watercross är verkligen en ofantlig rolig sport men efter åtta års rännande upp och ner genom Norden för att pricka av varenda tävling som finns så ska jag inte sticka under stol med att jag var snudd på slut mentalt. Det är en sådan otrolig tid och engagemang som jag lagt ner för att dra runt allt. Så nu hade jag min chans att varva ner och ta en time out. Många andra förare på toppen som jag hållit kontakten med resonerade och kände likadant. Vi behövde nog alla få ett litet break och jag hade, innan vi visste något om tävlingarna, bestämt att jag skulle stå över detta år om det enbart skulle bli nån enstaka tävling denna sommar. Maskinen var klar men jag kände att det inte var värt att tävla för då måste jag åter stycka ner maskinen och renovera den i vinter inför nästkommande säsong, dyrt och en tidskrävande process. Det var planen i alla fall, så jag hoppade över att anmäla mig till de första tävlingarna som blev av i Åsele och Lillhärdal.