VI PÅ SKOTER.SE ÄR FÖRST MED ATT TESTA NYA POLARIS FUSION 600 H.O (PÅ SVENSK MARK)

För ett par veckor sedan fick vi på tidningen Skoter chansen att testa en Polaris prototyp och inte vilken som helst, utan Fusion 600H.O.
Att få testa 600:an på våra Svenska leder i Härjedalsfjällen under en strålande dag var en mycket trevlig upplevelse kan vi lova!
Det här var vad jag längtade efter att ha kört 900 Fusion, en lättare, rappare, busmaskin i IQ-chassi.

First Ride? Polaris Fusion 600H.O Prototyp nr:3

Från början!
Under vecka 11-12 hade vi vår årliga extended skoterweekend där vi testar, åker skoter och umgås med likasinnade någonstans i vår svenska fjällvärld. I år valde vi att åka till Hede som är ett underrepresenterat paradis för oss som gillar skoter/skidor/natur och billigt boende.
Den här kvällen satt på pizzerian i Hede och fyllde våra tomma magar efter en heldags skoter åkande, då det plötsligt dök upp en Polaris på en trailer.
Något kändes bekant med den men samtidigt var det något som inte stämde riktigt, en röd och blå skoter med nummer tolv tryckt på sidan. En tävlings skoter sade någon i gänget! Nej det är ju en Fusion och ingen IQ-440 pro alias #99 med flera, håret reste sig i nacken och det började svida på tungan.

Många #12or på leden nästa säsong!

Antingen var det jag som i alla hast svalde en hel fefferoni, eller var det minnet från mitt tidigare IQ-test som gjorde sig påmint? Spännande var det i alla fall, jag kunde skymta i det svaga ljuset att det stod mera siffror 600H.O och en svart trea på huven. Det var då det kopplade i min lilla hjärna! Det är en skoter som inte finns (på markanden) ännu, jag hade hittat den första Polaris Fusion 600H.O som rullar i Sverige på en trailer i alla fall. Jag skyndade ut till killen som stod och tankade den. Jag frågade honom var har du fått den här maskinen ifrån? Han svarade lite försiktigt, varför undrar du det?

Oj!! ursäkta mig, jag kanske skulle presentera mig först! Jag heter Ted honkala och jobbar på världens bästa tidning Skoter, jag kunde inte låta bli att reagera på maskinen du har på flaket.

Är det vad jag tror det är eller rättare sagt vad som står skrivet på den?
Ja det är riktigt svara killen med ett leende.
Jag frågade om det var hans maskin som han lyckats att få hit en från staterna på något sätt. Men så var inte fallet!
Det var en test maskin från Polaris Skandinavien, och det var Revelj Racing i Hedviken som hade fått den till låns.
Jag frågade genast killen om jag kunde få testa den någon dag när vi ändå var här i trakten.

Nej vet int de, ja måst snack me chefen först!

Den där ska bara köras innan vi åker hem!
Så det första jag gjorde när jag vaknade dagen där på var att ringa till Johan Didriksson på Polaris men inget svar! Varken på mobilen eller kontoret. Jag försökte flera gånger men samma visa varje gång inget svar, så jag lämnade ett meddelande på mobilen.

Tja Johan !Ted på skoter här, jag måste få testa din nya Polaris kan du fixa det?

Dagen efter åkte jag ner till Revelj för att se om den var ledig, och samtidigt passa på att göra ett litet hemma hos reportage hos denna skotercross ikon Sven-Erik Revelj. Med 22år på skotersadeln och ett flertal SM bucklor på hyllan, här finns tävlingserfarenhet i kubik.
När jag kom ner till butiken frågade jag
efter "chefen". Har Johan ringt dig? Jodå han har ringt och det är lugnt, men ta e jävligt försiktigt för den får under inga omständigheter bli slagen.
För då skulle inte jag vilja vara i dina kläder! Säger Sven-Erik med ett leende på läpparna .
Den ska visas på Söndag i Funäsdalen på stadioncrossen och vi kan inte visa en kraschad nyhet om du förstår.

Jag ska ta det lugnt jag lovar!!!!!
Jag fick nycklarna och gick ut till bilen för att hämta hjälmen och övrig skydds utrustning.
Min tidigare erfarenhet av IQ´n säger att man bör ta det säkra före det osäkra, jag vill inte bita mig i ”tungan” igen.
Men något tandskydd hade jag förstås inte med mig så jag får hålla tungan rätt i mun den här gången.

Balanserat och förlåtande chassi.

Dag att jobba
Kl:9,30 på onsdags morgonen och solen hade precis börjar värma, Polarisen var fortfarande täckt av frost. Jag stoppade i nyckeln och försökte starta den men inget hände, den var stendöd. Hmmm vad är detta nu då?
Självklart så finns det ingen startmotor på denna racer, om det är för att spara vikt eller inte får vi se när den kommer till Sverige i höst.
Jag drog ut choken och ryckte 3gånger i snöret och då startade den direkt. Men som alla tvåtaktare ryker och luktar det lite eller mycket när motorn är kall. Men inte den här!!
För den luktade "JORDGUBBE" och inget annat. Tittade man i oljetanken och dess slangar så kom det röd jordgubbs liknade saft och ingen svart kletig olja! Det gav en viss sommar känsla och det ville man inte känna just nu, men visst jag luktar hällre jordgubbe än vanlig racingolja.
Innan jag började köra så lyfte jag på skidorna, mattan och hoppade lite på boggin för att vara säker på att inte de fryst fast i marken. Ett enkelt sätt att spara på variatorremmen.

Jag kollade av maskinen och reglagen samtidigt som jag borstade bort snö och is från sitsen.
Via den digitala displayen kunde jag se att det behövdes fylla på lite bränsle innan avfärd.
På styret är reglagen/knapparna lätta att förstå i vanlig Polaris anda, tum/handtags-värmare, helljus omkopplare, dödare, Grönknapp till färddatorn "En bra sak", och en gul liten knapp med texten PERC. Jag tyckte på den gula knappen, då stannade maskinen plötsligt för att sen starta igen av sig självt. När jag sedan tröck på gasen så åkte den bakåt, vilken tur att jag visste vad PERC stod för "Polaris Electric Reverse Control" den mycket lätta och smidiga backväxeln. Den vänder helt enkelt motorn för att kunna backa, ingen extra vikt precis som gjort för en racerskoter.

Nummer 3 och det är ingen hyrskoter kan jag intyga!

Dags för körning!
Jag åkte fram till verkstan för att tanka FULL TANK vill jag ha om det går för sig, och det gjorde det.
Nu åkte hjälmen på och pulsen steg ett par slag när jag lugnt transporterade mig mot skoterleden, som bara låg ett hundratal meter från firman.
Min två årige son Eddie ville ju också åka med en sväng, för lugnet skull var det bara att böja sig och låta honom åka med en sväng.
Att sitta 50mil i bilen på väg hem med en 2-åring som inte fick prova den nya Polarisen, inget jag vill vara med om.
Efter en runda på leden och ut över sjön vände vi tillbaka för lite fotografering och lämna av Eddie. Min sambo Jenny fick vara fotograf den här gången eftersom jag själv ville köra. När vi hade fotat lite närbilder och detaljer gasade jag iväg själv på leden.

Mera jobb
Genom skogen tog jag det ganska försiktigt, jag mindes fortfarande orden "inte krascha".
När vi åkt en bit så kom vi ut på en sjö, under färden lekte jag lite med det nya reglaget
"Riders select" som justerar läget på styret och viktfördelningen på maskinen. Från en Sittande ställning till stående lössnö körning och lite blandat där i mitten.
Jag tycker att det fungerar utmärkt och det känns faktiskt en väldig skillnad på de olika lägena. När jag sedan började gasa på lite ute på sjön valde jag läge 2 som är en sittande position och kändes perfekt för mig. Motorn kändes mycket pigg och svarade minsta rörelse på gasen, det sköt på bra när man gav gasen i botten och variatorn växlade helt ryckfritt.
Hur fort det gick behöver vi inte tala om, men den går riktigt bra och toppfarten är fullt tillräcklig. Men ändå skulle jag vilja ändra på utväxlingen eller drevningen lite, motorn varvade ur lite för fort tycker jag för det fanns ork i motorn till mera fart helt klart. Men det är min åskigt och behöver inte delas av någon annan. Jag jämför 600:an mot 900:an så är inte motorn lika stark i botten, men det är ju självklart att det är så det skiljer faktiskt 300cc. Men 600:an har egenskaper som jag saknade på 900:an , gasresponsen är jag imponerad av och den klipper på precis där man vill ha det.
Den nya 600H.O High Output bygger i grunden på den nya 440 motorn och ska enligt Polaris ha mer vrid ca:13% och ett par hästar till mot den gamla Liberty600 och det känns. Jag själv gillade den gamla 600:an och dess egenskaper och det här är bättre. Motorn känns brutalare och det extra vridet är välkommet plus att den är så mycket lättare att hantera jämfört med 900:an. När jag nu hade blivit lite mera kompis med 600:an så vände jag mot skogen igen. Bromsarna Polaris egna ”Hays” med 2-kolvs ok gjorde bra ifrån sig och verkade inte matta ut sig fast det utsattes för hårdkörning.
Nu var det dags att köra på lite gropigare och tuffare terräng för att se om dämparna klarar det jag skulle ha den här maskinen till.

En räv i boggin, så ser prototypen ut i alla fall.

I Boggin där hittar vi dämpare från
Fox modellen heter "Zero-Pro".
som dock inte är ställbara men gör ett tämligen bra jobb ändå, kunde ha varit lite hårdare för min smak. Årets modell 600H.O har man vidareutvecklat IQ-boggin från förra året, där man har gjort en del förändringar.Vid hård körning hade den tendens att slå igenom lite för enkelt, men jag kanske ska banta lite, min match vikt för dagen 78.5kg fullt utrustad?

Ny framvagn eller en annan geometri i framvagnen är nytt för året, som ska ge bättre stabilitet och ännu bättre försprång mot tidigare modell.
Fram till sitter det Ryde-FX som tyvärr inte har någon clicker funktion.
Om det kommer se ut så när maskinerna levereras kan jag i dagsläget inte svara på, men det kommer en special modell ”Dragon” där det kommer monteras ställbara Walker Evans (Bra för oss som vill köra lite tuffare).
Tät skog och extremt gropiga leder..
Resan genom skogen på de hoppiga och sönderkörda lederna gick som planerat. Om man ska klaga så fanns det en liten tendens att lyfta innerskidan när man låg på hårt i svängarna. Men det var ingen fara att slå runt, den åkte så fint på en skida. Men i början så kändes det lite obehagligt med tanke på att man under inga som helst omständigheter får köra sönder en testmaskin.
Men resten av resan gick mjukt och fint och chassiet jämnade ut groparna bra när man justerat sittpositionen, för mig blev det ungefär mittenläget på Rider select. Ju mer man åker desto mer börjar man använda funktionen på styret (BRA).

Gott om puder 0,8m till förfogande i Hede trakten
Ut i lössnön för att se hur IQ´n med 32mm ”ripsaw” matta skulle klarade av det.
Skidorna var inställda för ledkörning och det fanns inte tid att ändra dem just nu, så den var inte optimerad för lössnö. Men väl ute i snön skötte den sig fint, lite mer tumme på gasen så vek den ner sig ganska lätt. Eftersom snön var väldigt mjuk och motorn så brutal, fick man ha lite fart i snön för att inte köra fast. 32mm mattan grävde på bra men lite förmycket gas så var snön borta och då fick man skotta lite, men hade man lite fart så gick det galant.
Det hade varit ännu enklare att framföra den i lössnön om skidorna flyttats ihop, så att man lättare kunde få i kull den.
Svårt att säga adjö
När det är som roligast är det slut, men man ville inte sluta nu när man började känna sig lite hemma.
600:an kändes så lätt och följsam, man kände sig lite kung över den eftersom den gjorde som man ville. Men ibland högg den tag i snön och reste upp sig, då fattade man att det tar en stund till innan man gör som man vill med en IQ 600H.O. Eftersom den här var prototypen var så lågt växlad och motorn så pass brutal för att vara en 600, blev man snabbt överraskad om man inte visade den respekt.

Den här 600:an kommer nog få många nöjda ägare nästa år, det beror förstås vad prislappen hamnar på?

Vad står då nummer 12 för? Det var en sak jag tänkte på när jag såg den första gången.
Så jag ringde Polaris och frågade! Till svar fick jag?
!!!INGENTING!!!
Det är bara en design grej och nummret är taget ur luften.

Observera att det är min åsikt av 600H.O och den behöver inte delas av alla, en del är fakta och den andra delen är det min upplevelse för dagen och dess förutsättningar. Ett mer faktamässigt testkörning har utförts och kommer presenteras i tidningen i höst.

Text: Ted Honkala TMC
Foto: Jenny Widstrand TMC