FUNDERINGAR KRING ARCTIC CAT CUP

FOTO: MAGNUS DEWALL/KRAMFORSLIGAN

VÅRA FLYGANDE REPORTRAR FUNDERAR LITE KRING EUROPAS STÖRSTA SKOTERTÄVLING - ARCTIC CAT CUP SOM KÖRDES FÖR 36:E GÅNGEN I HELGEN.

En lång väntan var äntligen över för nu var det året dags för säsongens kanske mest
prestigefyllda tävling med så mycket skoter historia.
Tävling var i år tänkt att gå på Östersundstravet men flyttades i sista stund till klassiska
Gräfsåsens skoterbana där tävlingen tidigare har arrangerats.
På något sätt känns det som att Arctic-cat cup och Gräfsåsen hör ihop med varandra.
Banan har länge sett ut på samma sätt och till årets tävling kortade man ner banan för
att klara sig med den snömängd man hade att tillgå.
Detta gjorde att det blev mer fart i heaten och lättare för publiken att följa förarna över
hela varvet runt Gräfsåsen. Denna nya bansträckning uppskattades hos många förare.

Till detta år skulle man också prova ett annat koncept än tidigare och starta tävlingen med kval på fredag eftermiddag och fortsätta med semifinaler och avslutande finaler på lördags eftermiddagen och avsluta mot kvällen med belysning kring banan.
Man hade också minskat antalet startande i varje klass samt att några klasser numera är borta vilket gjorde att antalet heat som nu skulle köras var betydligt färre än vanligt.
Tävlingen som tidigare har haft statusen som Europas största snöskotertävling kan nu ej längre titulera sig som Europas största tävling inom skoterracingen.

Många förare tyckte nu att belysningen var okey och att det gick bra att köra i den ej helt
perfekta belysningen, men dom hade hellre tävlat som tidigare med start på förmiddagen.
Mörkret gjorde det även svårt för publiken att följa tävlingen då belysningen på dom flesta
ställena är placerad inne i banan och lyser utåt mot publiken vilket gjorde det väldigt
svårt att känna igen vilka förare och maskiner som passerade förbi.

Här hade både publiken och arrangören svårt att känna igen vissa förare med hjälp av deras startnummer på maskinerna då dessa i många fall inte stämmer med Svemos reglemente då det gäller storlek och placering av startnumret.
Här måste förarna och arrangörerna bli bättre att följa Svemos gällande regelbok,
väldigt många hade också problem att klara dom nya bullerproven som gäller f.o.m denna säsong. Då gjorde man från arrangörshåll så att man istället hoppade över bullerprovet när så många ej klarade den nya gällande decibelgränsen.

Här tycker jag synd om dom förare och team som lagt ner massor av tid och pengar på att få sin maskin att klara och följa Svemos reglemente och sedan har man tydligen gjort detta helt i onödan när man ändå får starta trots en icke godkänd maskin.

Nu åter till tävlingen som på Fredagen skulle ha första start klockan 14.00 men första start
Blev försenad till efter klockan 15.00 för problem med transpondrarna, startlistor och montering av mer belysning..
Nu är det första året man använder transpondrar i större omfattning och visst kan man förstå
Att det kan vara problem i början med något nytt. Här är det svårt att säga vad som orsakade
problemen, men från arrangörshåll borde man haft möjlighet att testa sin egna anläggning
så denna var OK. Nu var det så mycket strul med transpondrarna under fredagen att man på lördagen körde med gammal manuell varvräkning vilket fungerade utan några problem.

När dom avslutande kvalheaten skulle köras på fredagen började klockan närma sig nio på kvällen och dom få i publiken som höll ut kunde man lätt räkna.
När det på lördagen var dags för start så hölls tidschemat. Nu skulle det köras 16 heat
på den kortade banan så nu skulle det gå fortare att genomföra tävlingen än dagen innan.
När Emil Öhman , storfavorit till segern i Pro Open, drabbades av maskin problem och hamnade utanför en finalplats ,då kändes det som om luften gick ur tävlingen.
Alla hade i princip tippat Emil som segrare i kunga klassen, Pro Open.

Emil som visade sin fart och fina form i sitt första tävling i Storuman i slutet av december gjorde ingen besviken på fredagen då det gick fort, riktigt fort för Emil.
Nu när Peter ”E-son” Ericsson saknades i tävlingen så hade nog Emil fått en ganska enkel
resa till en första inteckning i Arctic-cat cups vandringspokal och seger i Pro Open.

Många fler tunga namn saknades i denna tävling, Peter Ericsson nämnde vi men från grannlandet
Finland saknade vi ex. Janne Tapio och Tomi Ahmasalo. Janne som nu valt att kliva åt sidan när han tappat suget och glädjen att lägga ner massor av tid i garaget, tester, träning året runt och massor av timmar och mil i sin racebuss till och från tävlingar i Norden men också till vissa delar av Europa.

Det var alltid lika intressant att syna Jannes nya maskiner i depån på tävlingar då han hela tiden låg i täten när det gällde utveckling av maskinen, tekniska lösningar, mm.
Ett snyggt team som måste ha varit varje sponsors dröm att ha ett samarbete med.

Jag önskar att fler skulle ha tagit efter Janne som hur han jobbade mot sina sponsorer och minst lika viktiga supporters. För Janne drog verkligen många,många åskådare till tävlingar
runt om i Norden, som kom för att se honom tävla och som oftast också se finske fartfantomen vinna massor tävlingar.

Jag önskar, och hoppas för sportens och alla fans skull, att Janne får tillbaka suget och glädjen till att åter börja tävla i skotercross för om han får tillbaka motivationen och glädjen så har Janne många,många år kvar i absoluta världstoppen inom skoterracingen.

Vi har idag flera som tagit lärdom av Janne då det gäller hur det ska se ut på sidan om banan,
önskar och hoppas att fler kommer att göra det, detta är ett måste för att kunna föra sporten framåt och inte stå och stampa på samma ställe samt att få dom stora media bolagen och sponsorerna att hitta till sporten och viljan att vara med och utveckla och föra den framåt.
Men åter till tävling på Gräfsåsen.
Den väg som man nu har valt från ÖSSK sida kan vara den rätta då det gäller att få en bra lönsamhet i en tävling men man borde fråga vad förarna vill och tycker om det hela.
För utan förare som bjuder på sig själva och en bra underhållning så har man inget.
För mig så känns Arctic-cat cup som en klassik tävling som ska köras på Gräfsåsen ,
kanske med lite nya förändringar som gör banan lite modernare och publikvänlig.
Varför inte bygga permanenta läktare för publiken som skulle göra ett stort lyft för banan.
Området är stort och publiken kan röra sig fritt runt området kring banan.

Kanske hellre prova att köra en tävling mot våren i centrala Östersund och locka dit dom tyngre namnen i Norden med stora prispengar och då köra en kvällstävling,
men kör Arctic-cat cup vidare som det tidigare har gjorts på Gräfsåsen och med start på förmiddagen båda dagarna.

Fortsätt som nu att seeda toppförarna för dom behövs för att locka dit publik samt för att få en hög status på tävlingen, utöka sedan antalet startande som det tidigare har varit för att låta så många som möjligt en chans att deltaga i denna klassiska och prestigefyllda tävling.

Efter avslutad tävling skulle man från arrangörsklubben anordna en skoterbankett på ett av stadens hotell, till denna så svek skoterfolket och efter utsatt tid så fanns ett 20-tal där bestående av förare och anhöriga men ingen från arrangörsklubben. Först efter minst en halvtimme fanns en representant från klubben och en från Arctic-cat på plats men här hade man planerat att börja med middagsbuffén och sedan avsluta med prisutdelningen trots att många ville hämta sitt pris och åka vidare, detta hände även sist på SM-finalen ifjol.

Var helt säker på att man nu hade lärts sig från förra gången men icke, men efter att vi lånat ut resultatlistorna till den alltid duktiga speakern, Christer Liljenberg ,kunde prisutdelningen komma igång och pristagarna få sina priser där sedan många åkte vidare hemåt.
Tråkigt att uppslutningen till prisutdelningen och banketten inte var större när
Man från arrangörshåll vill skapa något underhållande och minnesvärt för oss.


Förändringar kan i en början kännas fel men kan ge något bra tillbaka i slutändan.

Vid pennan Magnus dewall/Kramforsligan.