Tävlingen har blivit en succé. Marino Carlsson, Lycksele, som startade upp tävlingen mer på skoj, kunde i sin vildaste fantasi inte drömma om att den här tävlingsformen skulle bli så populär. Från att två ”rivaliserande” skotermärkesfantaster i Lycksele - Ockelbo och Lynx - började tävla mellan varandra, har detta med gamla skotrar blivet en fluga som växt och bara växer än större.

Idag startade Burkarcupen upp med Ovalrace på Lyckseles travbana. Hör och häpna då det var över 175 startande som anmälts sig och också fanns på plats för att tävla. När har en Crosstävling haft så många startande senast?

Travbanan, som är van att hysa en hästkraft framför varje sulky, fick nu stifta bekantskap med allt i från några fåtal hästkrafter i enstånkare till åtskilligt mer. Ett par riktiga isracingmaskiner fanns på plats och var skinande blanka, så man kunde tro att de nyss var plockade ur leveranslådan.

Inte smågrus i den här

Entusiasmen var stor och tävlingsförare, som lagt hjälmen på hyllan för länge sen, hade tagit fram sin tävlingsmaskin och hade samma glöd och iver som för 20 år sedan.









Här fanns allt ifrån original, som man kunde ta sig en funderare om de skulle ta sig runt banan, till de som var maxtrimmade enligt reglerna för att få delta i dessa veteranrace.

Att arrangemangen är populära vittnar inte minst besöksantalet om. Det måste minst ha varit bortåt 500 personer som fanns med runt banan och i depån och alla lika entusiasmerade och deltagande.

Snabba rappa heat, med två varv runt travbanan, gjorde att intresset var stort och publiken var intresserad av att vara kvar och se alla de 56 heaten samt finalerna.

Hjälmglatt skall det vara.

Tvälingsarrangörerna, med Marino Carlsson vid styret har att inhysta allt beröm för hur smidigt, snabbt och intressant en tävling kan vara. Alla gånger orkade inte ”gamlingen” plågas de två varven där ute på banan utan gav upp. Men med snabba insatser var den snabbt bärgad och tävlingen kunde fortsätta.

I depån var det faktiskt en fröjd att se alla teammärken som samlats, faktiskt både bättre och effektivare än vad man skådar på en crosstävling.

En matta kanske bränt fast i sliden men genast var de märkestrogna där och hjälpte till, för att få ”gamlingen” på mattan igen inför nästa race.

Men ett djäkla liv var det av alla skotrar med trimpipor och som det är med de ”gamla”, där det mesta av ljudet bölade ut ur det som kallades ljuddämpare.

Att ”gamlingarna” är pigga var det inget tvivel om. En radardisplai på rakan visade på att farterna kunde vara ända uppe i 100 km/t men största delen pendlade runt 60-70 km/t. Inte illa för dessa små motorer.

En och annan hade svårt att få fäste i starten med originalmattan, för här var det inga modernt sajpade såna som stod för betten. Men när de väl kommit i gång efter förarens hopp och bakåthäng, så var det krut i maskinerna. Då banan var välskottat nära nog ända ner till kolstybben, så fick de tävlande burka ordentligt i de långa kurvorna. Och visst var det ett antal som inte hängde ut ordentligt med gumpen och fick uppleva en karusellsnurr, så de knappt visste var färdriktningen var när snurren tog slut.

Även Marino var med.

Vilken härlig uppstarta!
Nu ser både deltagarna och publiken med längtan fram emot nästa tävlingstillfälle.

Mer om de enskildas prestationer kommer vi med senare.

Aj,aj,aj blev det nån gnista nu då?

Hur gick det, blev det en höjdare?

En i reserv om det behövs.

Nej tack ingen mer reklam.

Även en bredbandare kan göra ett race.

Till en skotertävling åker man skoter.