Så var det dags BIIIIG JUUUMP

De många gått och väntat på skedde i dag. BIG JUMP i Vännäs.
De yttre förutsättningarna med en strålande sol från en molnfri himmel, plusgrader och helt vindstilla gjorde det som bäddat för en fantastisk, låg och innehållsrik dag. Främst det där med kittlandet om att få vara med och se ett världsrekord. För säg, det är inte var dag man får vara med om nåt sånt.

En mångtusenhövdad publik strömmade också till och kön var så mäktig att man tvingades skjuta på starten för arrangemanget en dryg halvtimme för att ge alla sent ankomna valuta för pengarna och få se en fullödig show.

Först ut på banan var FSX motorcross. Ett verkligt skådespel över deras skicklighet i alla de konster de gjorde. Till och med speakern tappade bort sig i begreppsförklaringen till deras hopp och fann inte annat ord än ”sinnessjukt” efter de flesta hoppen. Men som åskådare kan man inte annat än grymt beundra vilken skicklighet dessa killar har och alla de trix med double grab, heelclicker, stripper, cordova och mycket, mycket mer som de gör till vår underhållning. Hela vokabulären av namn på alla trixen de gjorde stod de för. Även backflips bjöd de på ett flertal gånger. Förutom att de fick starta showen och dra till sig publikens förtjusning var det dessa grabbar som fick hoppa in mellan Ross världsrekordförsök.

Sen bjöds vi på samma show men nu med skotrar. Där är Bodin som nyligen blev X-games silvermedaljör i USA just i såna hopp han nu visade upp en bukett av, en av de suveränaste ekvilibristerna.

Vad är upp eller ned på Bodin?

För ett flertal år sedan gjorde han entré när tidningen Skoter ordnade det första för-VM- i skotercross på travbanan i Umeå. Då hade han börjat sin karriär och skulle utgöra utfyllnad i truppen. Men när den som var ”mästare” skulle träningshoppa dagen innan kraschade han och fick ta ambulans till lasarettet. Då var det Bodin och hans kompis som fick axla uppträdandet som huvudfigur, vilket de gjorde med bravur inför en häpen publik. Det var då Bodin visade upp sina yppersta talanger och vann publikens förtjusning. Det här med Big Jump hade just tagit sin början på underhållningsarenen med skotrar. Sedan dess har det bara gått spikrakt uppåt för honom. Han liksom Ross är Red Bull-sponsrade, vilket är ett kännetecknen på att de räknas till den yppersta världsklassen. Red Bull tar inte in vem som helst i sitt sponsringsprogram.
Även de här grabbarna fick gång efter annan hoppa in och fylla ut i programmet när förberedelserna och uppehållen mellan Ross försökshopp gjordes. Lika outtröttliga gjorde de samma sköna uppträdande och till publikens stora jubel.


Sen har vi huvudattraktionen Ross Mercer, som nu var ute efter att även den här gången få sätta världsrekordet i längdhoppning just i Sverige. Förra gången var i Umeå för ett par år sedan.
Som alltid när världsartister uppträder verkar allt gå så lekande lätt. Men noggrannhet in i minsta detalj är det som gör de till världsartister. Från det tidigare mötet jag hade med Ross i Umeå tycktes jag känna igen hans noggrannhet. Här är varje åk noggrant mätt med radar. Är han inte uppe i tillräcklig hastighet strax innan han når rampen avbryter han försöket och tar nya tag. Så var det även nu. Justering av rampen är noggrann och bara tio centimeters avstånd från landningsplatsen är något han ville ha justerat innan nästa försök. Sen blev det både en och flera fördröjningar inför körningarna då inte de basala hjälpmedlen – radarmätare – var fit for fight. Än var den strömlös och det ena med det andra. De första hoppen startade på 66,5 meter som sedan ökades på till 73,5. Tendensen var tydlig och alla stod där i spänd förväntan att nu går det bra och här luktar det världsrekord. Sen kom ytterligare ett par hopp men antingen är mina öron dåliga men ingen annan i publiken uppfattade hellre hur långt det var. Rampen backades ett par gånger och finjusterades dessutom men så kom Ross ner från landningsplatån och lade sig ner för att kolla in boggien. Av hans min att döma verkade det inte alltför lovande för en fortsättning Något ytterligare försök blev det ej hellre. Ross förklarade att skotern kändes för sladdrig och själv kände han sig inte hundrad taggad när det mekaniska inte fungerade. Inga chansningar utan det kommer fler tillfällen, tyckte han. Och vad hans längsta hopp blev vet jag ej.

En bekyrmad Ross när han konstaterar att han avbryter världsrekordförsöket.

Besökarna hade också tillfälle att få se, känna, klämma och begrunda olika tillbehör till skotervärlden som olika handlare hade tillfälle att presentera i sina stånd. Till och med en 2011 års Ski-Doo skoter kunde man få titta närmare på i Motorbolagets, Umeå, stånd, som hade levererat maskinen som Ross skulle sätta världsrekordet i längdhopp med.
2011 års skotermodeller är annars generalagenterna förtegna om än så länge och vi påtidningen har embargo på presentationer av dessa till mitten av den här månaden.

Allt gick väl inte arrangörens väg en sån här strålande dag. Strömlöst var också hela högtalaranläggningen gång efter annan. Ingen visste att så var fallet för tystnad rådd också gång efter annan mellan refererandet när inga aktiviteter pågick så vad som var det ena eller andra var överraskning. Trots att hoppkillarna gjorde en fantastisk utfyllnad mellan alla fördröjningar är det finliret hos arrangörerna som måste till. Hela arrangemanget började kännas segt och publiken försvann långt innan slutklämmen om vad som skulle ske med världsrekordförsöket lämnades. Kanske det Ross utövar – noggrannhet - är något arrangörerna kan lära av?