En racingbomb slår ned!

Ett beslut som lämnar ett tomrum.
Nu får vi säga adjö till ytterligare en duktig racing tjej.

Ett beslut som lämnar ett tomrum. Nu får vi säga adjö till ytterligare en meriterad racing tjej.

Inom loppet av några månader har vi fått säga hej då två unga och riktigt duktiga racing tjejer. Nu är det Ronja Renheim som säger hejdå då hon känner att både motivation och kroppen säger ifrån.

Synd tycker vi på Tidningen Snöskoter men vill på alla sätt önska henne lycka till i framtiden. Vi har samtidigt full förståelse för att man inte kan gå in i detta lite halvhjärtat för att tycka det är roligt och även ligga i topp.

Läs Ronjas brev nedan.

Tack för allt!
Säsongen 16/17 blev min sista.
Det är med otroligt blandade känslor jag berättar om mitt beslut att sluta med skotercross och lämna tävlandet bakom mig. Jag har haft en karriär som gått rakt uppåt och förra vintern gjorde jag min bästa säsong någonsin. SM- och NM Guld toppat med ett VM-Brons… Det hade jag aldrig någonsin kunnat drömma om. Jag kan nog inte med några ord beskriva min tacksamhet till alla som gjort det möjligt för mig att uppleva allt detta. Alla samarbetspartners, nya som gamla, vänner, tränare och inte minst min familj.
För sju år sedan när jag började tävla var jag en otroligt osäker tjej men skotercrossen hjälpte mig utvecklas både psykiskt och fysiskt på alla plan. Man räknar oftast framgång i medaljer och meriter men det som betytt allra mest för mig är hur jag vuxit som människa. Jag har genom åren hittat ett lugn och ett självförtroende i mig själv som jag aldrig kunde tro att jag skulle finna. Tack skotercrossen för det.
Sen till det jag värderar allra högst och kommer sakna allra mest. Tiden jag fått tillbringa med mina föräldrar och syskon. Tack mamma och pappa för att ni fått alla hundra mil upp och ner i norden att kännas så lätta och tack för att ni tillbringat varje kväll, helg och ledig minut antingen vid banan, i garaget eller på resande fot. Allt detta för min skull. Tack Marica och tack Adam för att ni ALLTID, oavsett vad, peppat och hjälpt mig att bli den bästa version av mig själv både på och utanför banan. Ni kommer alltid, oavsett vad, att vara mina största idoler.
Jag vill också ge en extra stor kram till Ski-Doo & Lynxhallen Idre. Min andra familj från dag 1. Ni är ovärderliga och oersättliga på alla sätt och vis! Glada, ödmjuka och otroligt hjälpsamma människor är ni.
Varför jag då väljer att göra det här är för att jag tror jag är redo upptäcka nya saker i livet. Skotercrossen är fantastisk men den kräver sin tid och alla som varit elitidrottare vet att man under perioder inte ’’har något riktigt liv’’, man har ingen fritid och man gör inget annat än saker som kretsar kring sporten helt enkelt. Tillslut så blir man mätt. Det kräver disciplin och motivation för att orka lägga ner all den tid som krävs och jag har kommit till punkten där jag inte längre tror att jag orkar och känner mig motiverad för att lägga denna tid mera - och är det något jag vägrar göra så är det att gå in och göra något halvdant. Du går inte in i en tävlingssäsong om du inte känner dig 210% taggad och motiverad.
Jag kommer ALDRIG någonsin tröttna på skoteråkningen eller tävlandet. Men jag har tröttnat på det runt om, tröttnat på att hela tiden kämpa mot smärttröskeln.
Kryddat med dessa tankar de senaste året har jag som ni vet en rygg som älskar att påminna mig om sin existens och om sina brister. Sen jag gjorde illa mig för några år sedan så har jag haft ont i ryggen ungefär vart fjärde träningspass, ibland lite mer. Ibland lite mindre. Detta är inget jätte problem men när du i slutet av dagen vissa gånger känner att du knappt orkar stå upp. Ställer du dig tillslut frågan om det är värt det. Jag är bara tjugo år och vill att min kropp ska jobba med mig många år till! I Juni opererade jag en fot som jag också känt av från och till sen jag bröt den för fem år sedan (hoppträning med Adam på en 550-fläkt ;). Orsaken till detta var för att en utav skruvarna hamnat fel och påverkat lederna i foten. Detta var dock inte så enkelt att åtgärda och i skrivande stund väntar jag på att få komma in på ännu ett läkarbesök då dem efter två operationer fortfarande inte fått allt att bli rätt.
Jag älskar allt som har med snö och skoter att göra och kommer inte ta avstånd på något vis till detta - tvärtom! Nu kanske jag för första gången på många år skulle kunna få testa på detta med friåkning. Och få tillbringa ännu mera tid på tävlingar med broder som jag tror starkt på inför denna säsong!
Ännu en gång ett stort tack. Ni är fantastiska och jag hoppas ni fortsätter stötta teamet som aldrig förr!

Många kramar Ronja #311

Instagram: ronjarenheim
Facebook: Team Renheim Snowcross